Livet i Sköndal- vår oas i storstaden.

Just nu sitter jag på en parkbänk nere vid vattnet i vårt vackra Sköndal. Jag njuter av solen och lugnet. Hör fåglarna kvittra och Moas lugna andetag från vagnen där hon sover. Jag funderade på att gå hem, men ångrade mig. Jag tror att man njuter för lite i livet över lag. Skulle jag gå hem skulle jag bara städa eller något annat tråkigt. Jag känner att jag hellre sitter här medan Moa sover. Att ta en stund som denna varje dag, att bara njuta av tillvaron och livet, det ska jag börja göra. Släppa alla "måsten" och "ska bara" och inte göra någonting. Hur ofta har man möjlighet till det? Det kommer inte bli mycket av det sen när jag väl börjar jobba. Bäst att passa på nu medan man kan.