Livet i Sköndal- vår oas i storstaden.

Nu vet jag inte riktigt hur bilderna blir.. men men. Idag har vi i alla fall köpt en ligginsats med åkpåse till bebisen. En sak mindre att oroa sig för alltså. Det känns så skönt att allt börjar falla på plats och att vi har börjat få ordning på allt. Nu har vi ordnat med kläder, vagn och säng. Jag har även gjort iordning en hylla i badrummet med blöjor m.m. Blöja kommer vi bya på tvättmaskinen, det kommer funka hur bra som helst. Så nu är bebis mer än välkommen hem till oss!

Amanda längtar så efter den lilla och pratar om henne hela tiden. Det är så fantastiskt att se och höra hennes reaktioner kring detta lilla nya liv. Hon kramar magen, säger att hon älskar bebisen, att hon ska hjälpa till och sköta den. Men även att den ska få sova i hennes rum och leka med hennes leksaker. Att Amanda ska lära lillasyster att leka och krypa och prata. Jag och Johan är väl ganska väl förberedda på att det kommer bli en del svartsjuka i början, men det är ingenting vi kommer lägga så mycket energi på. Om det blir så att Amanda blir väldigt svartsjuk kommer det nog gå över ganska snart hoppas vi på.
Idag frågade jag henne om hon trodde att bebisen skulle ha hår på huvudet när den kom ut, och ja, det trodde hon. Jag frågade vilken färg hon trodde att håret skulle ha, då svarade hon lila.. Det kan jag väl inte säga att jag hoppas på.

Nu ska jag mysa med min stora lilla tjej i soffan. Amanda är verkligen den underbaraste lilla människan som finns, och hon är min! Och Johans såklart!