Lite bilder på våra fina tjejer
Här är Moa helt nykläckt. Tror knappt hon är fem minuter gammal när bilden tas. 
Hemma, mys med en stolt storasyster!
Moa gillar att sova. Och äta. Helst samtidigt.
Vackra lilla tjejen.
Vackra stora tjejen.
Det är helt obegripligt nästan att jag har blivit så lyckligt lottad! Jag och Johan har producerat dessa små mirakel. Underbart är bara förnamnet. Nu känns livet helt rätt och komplett och jag är lyckligare än någonsin!
Förlossningen
Det började som en helt vanlig dag. Det var måndag, en dag innan beräknad förlossning, alltså den 20/9 2010. Nina och Caroline skulle komma hit på dagen och luncha med mig. Vi handlar, äter och fikar och så småningom åker de hem. Jag hämtar Amanda på förskolan vid 15 som vanligt och vi är i parken ett litet tag. Parken ligger precis vid förskolan så det är nära både hem och till förskolan. En av pedagogerna frågar hur jag mår och om det har börjat kännas något. "Nja, lite mensvärk bara" svarar jag. Väl hemma börjar jag laga mat och jag känner att värken börjar tillta lite. Då tänds ett litet litet hopp inom mig. Kanske att det faktiskt sätter igång nu. Men jag vågar ju inte hoppas, så jag ignorerar känslan och fortsätter med maten. När Johan kommer hem vid 17.30 tiden säger jag till honom "Jag vill inte verka för optimistisk, men det kan vara så att förlossningen kommer starta".
Timmarna går och värkarna börjar tillta en aning i styrka. Johan pratar med sin mamma som förbereder sig för att komma hit, om det nu skulle vara så att det faktiskt startar. När klockan är runt 22 på kvällen ber jag honom att ringa till henne så hon är startklar. Det blir nog bebis ändå i dag!
Vid 23.30 börjar vi klocka värkarna på varktimer.se. Då är det runt 7 minuter mellan värkarna och de håller i sig i knapppt 1 minut. Jag ringer in till förlossningen, bara för att se till att de har plats. De ber mig avvakta hemma, vilket jag absolut tänker göra! Så kul är det inte att ligga på sjukhus.. Vid 01.30 sitter vi i bilen på väg till SÖS. Då har värkarna tilltagit ordentligt och jag har sjukt ont. De kommer med täta intervaller, ca 2 minuter i mellan. I bilen blir det allt värre och det blir runt 1 minut mellan. "Herregud, GASA Johan" tänker jag, jag vill inte föda barn i bilen! När vi kommer till SÖS kan jag knappt gå och det tar flera minuter att bara ta sig från bilen, de 50 metrarna fram till dörren.
Väl inne får jag lägga mig med CTG direkt. Får lustgas nästan omgående. Jag tror inte riktigt jag förstår vad som händer, det har gått så fort! Vi skrevs in 01.43. Vi blir lämnade ensamma ett tag och jag ligger och andas lustgas för glatta livet. "SHIT", trycker på larmknappen i ren panik. Det trycker på ordentligt neråt nu, vad händer egentligen?
Barnmorskan verkar bli lite ställd. Får ett svar som liknar "Ja, nu har vi ingen läkare här, men jag är barnmorska och kan ju faktiskt kolla dig". Sagt och gjort, hon känner efter, hejsan hoppsan, här var det 9 cm öppet! Då är det väl bara sätta igång. Vi har hunnit vara på förlossningen drygt en timme vid det laget.
Jag börjar krysta för allt jag är värd. Allt från förlossningen med Amanda kommer tillbaka och jag minns exakt hur jävla ont det gör och ställer för mitt stilla sinne en fråga. "Varför gör jag det här igen, varför gör NÅGON det här mer än en gång?". Men det finns ingen återvändo, ungen ska ut och det är NU! Plopp säger det, efter ca 20 minuters arbete. Vårt andra mirakel är fött och det är jag som har gjort det! Känslan är obeskrivlig, jag kan inte förstå att vi har fått ett andra barn.
Den 21 september 2010 klockan 03.22 föds vår andra dotter. Hon kommer få namnet MOA. Hon var 48 cm lång och vägde 3910 gram när hon kom.
Just nu ligger hon i min famn och skriker. Det är underbart!
Så här mysigt hade Johan och bebisen i mor...
Så här mysigt hade Johan och bebisen i morse. Hela familjen sov tillsammans i vår säng halva natten. Amanda hade ramlat ur sängen och fick då sova hos oss. Trots att lillasyster skrek flera gånger vaknade hon inte! Sen skulle det inte förvåna mig om jag snarkade.. Men Amanda sov. När klockan var 7 vaknade hon dock och var väldigt myssugen. Lillasyster fick pussar, kramar och en massa kärlek. Sen var det pappas tur att mysa. De är så fina, min familj! Johan sa, innan bebisen var född, att det känns som en riktig familj med två barn. Och visst kan jag hålla med honom. Det har varit underbart att "bara" ha Amanda i tre år och jag är så glad att syskonet kom nu och inte för ett år sedan. Men nu, med två barn känns familjen och livet komplett.
Mina två underbara flickor! Det här är för...
Mina två underbara flickor! Det här är första mötet mellan systrarna. Amanda var och är fortfarande oerhört stolt. Lillayster sover mest :-D. Det är fantastiskt att se Amanda, som är så liten, men ändå så väldigt stor. Hon är så gullig mot sin syster, men tycker det är ganska jobbigt när hon skriker. "tyst bebisen" har hon sagt ett par gånger, och så håller hon för öronen och tittar lite irriterat på syrran. Nu har lillasyster sovit i flera timmar i sträck mer eller mindre, får se hur den här natten blir! Det visar sig i morgon..
Nu är hon äntligen här!
Hon, utan namn, kom till oss den 21 september 2010 klockan 03.22. 3910 gr och 48 cm lång/kort. Allt gick väldigt fort, men bra. Vi åkte hem samma dag som hon föddes, till en väntande storasyster. Amanda är världens stoltaste storasyster som ska vara med och hjälpa till med ALLT. Hon vill byta blöja, köra vagnen, pussa, krama, amma och bära. Hon är väldigt försiktig och lyssnar på allt vi säger. Nu gäller det bara att lära känna vår minsta tjej och njuta av tillvaron. Hittills är lilla tjejen snäll, men kräver oerhört mycket närhet. Hon vill absolut inte sova själv, hon ska helst ligga på eller brevid mig och ha tutten i munnen.
Vi har fått så mycket beröm och så många gratulationer från olika håll. Självklart är vi fruktansvärt solta föräldrar, till två helt fantastiska flickor. Det är ett under att vi fått de vackraste tjejerna på denna jord.
Idag har Amanda haft flätor! Så här fint b...
Idag har Amanda haft flätor! Så här fint blev det nu när vi tog ut dem. Hon är så stolt när hon har flätor, då är hon fin! Det är hon ju annars med såklart! Men med flätor tror jag hon känner sig lite speciell. Många kommenterar att hon är söt och fin, då lyser hon upp som en liten sol! Idag är det lördag och vi har varit hos morfar och momma på gålö. Vi grillade och spelade yatzy, väldigt trevligt! Jag har dock inte fått sova nån middag, så jag är helt slut redan, eller snarare var jag dödstrött klockan 19.. Men snart är det sovsags för både Amanda och så småningom för mig med. I morgon är det en ny dag, vilket innebär nya utmaningar för mig och min tunga, värkande übergravida kropp. Bara att vända sig om i sängen på natten har kommit att bli mer eller mindre ett projekt. Så nu säger vi godnatt och en fortsatt trevlig helg!
Jag kände att jag ville göra någonting med...
Jag kände att jag ville göra någonting med Amanda idag. Det är lite svårt att leka nu med stora magen, och Amanda tycker nog att jag är en ganska tråkig mamma för tillfället.. Så igår kväll frågade jag vad hon ville göra. "baka en kaka" svarar lilla A. Jag föreslog äppelkaka, men hon ville hellre göra en citronkaka. Och så blev det. Hon är så duktig och "kan själv". På bilden knäcker hon ägg, det går förvånansvärt bra! Kakan har vi precis tagit ut ur ugnen och det doftar underbart i hela lägenheten! Ska bli spännande att smaka sen!
Utsikt från vårt köksfönster. Solen skiner...
Utsikt från vårt köksfönster. Solen skiner och det är 18 grader varmt. Jag har precis börjat lagat mat och Amanda sitter i köket och gör mig sällskap. Hon ritar teckningar, en på mig och bebisen i magen och en på sig själv. Det ska bli så mysigt när bebisen kommer! Att få gå härliga höstpromenader vid vattnet med vagnen, hämta Amanda på förskolan och gå och gunga eller bara vara ute i vår vackra omgivning. Jag är så glad att vi flyttade hit!
Nu är vi på väg till förskolan! Det är e...
Nu är vi på väg till förskolan! Det är en underbar morgon och Amanda är så snäll idag. Det är lixom inte alla dagar hon är det.. Ibland vaknar hon på fel sida och är bara sur och grinig. Men inte idag!
Nu börjar det närma sig! Jag är redan i v....
Nu börjar det närma sig! Jag är redan i v. 39! BF är den 21 september, alltså mindren två veckor kvar. Det ska bli så fantastiskt att få en liten bebis, men ganska nervöst måste jag erkänna. Hur är livet med två barn? Det har varit fantastiskt att få göra den här resan igen, det har verkligen varit annorlunda mot när jag väntade Amanda. Lilla Amanda som ändå är så stor, som ska bli storasyster! Det kommer bli en spännande tid och säkert oerhört omtumlande på alla sätt och vis! Vi längtar efter vår bebis nu, så kom UT!
Fantastiska vänner.
Efter några månader hade man en ny bästis, då hette hon Emma, sen Sanna, sen Sofie.. Ja och så gick det vidare. Men det viktiga var att man HADE en bästis. Man kunde lixom inte bara ha ett gäng kompisar, som alla var lika bra. Man var tvungen att ha just EN bästis, och sen ett gäng kompisar. En bästis att fnittra med, att snoka i någon storerbrorsas garderob, någon att skriva kärlekslistor och sötlistor med, någon att byta Barbiekläder med och någon att bara vara med. Det var en fantastisk tid, som sedan länge är svunnen.
Och Johan, som stått vid min sida i dryga åtta år, måste jag räkna till en av mina allra bästa vänner. Med honom kan jag skratta, gråta, prata eller vara tyst. Det känns ju en aning klyschigt att säga, men han är faktiskt min själsfrände.
Fantastiska lilla A
Dessutom väntar vi nu på en till liten tjej, som förhoppningsvis blir lika fin och bra. Och det tror jag att hon blir. Frågan är bara vad det lilla livet ska heta. Moa är vi överens om, men jag vill så gärna ha en liten Mathilda. Johan gillar dock inte det namnet alls.. Ja ja, vi får se hur det blir. Kankse en Moa-Mathilda? ;-)
Nu ska jag försöka få till lite soffmys med Amanda innan det är sags för henne att sova.
