Jag pratade med farmor i telefon nyss. Om ...
Jag pratade med farmor i telefon nyss. Om väder, vind, kolik och en massa annat. Hon avslutar samtalet med att säga att hon ska åka upp till graven där farfar ligger och tända lyktor och lägga ut granris. Jag säger att hon ska hälsa farfar från oss. "Han har nog varit uppe och tittat på lilla Moa redan" säger hon. Då brast det och jag blev så ledsen. Ledsen för att jag saknar min farfar så det gör ont emellanåt, ledsen för att han gick bort innan han fick barnbarnsbarn. Ledsen för att jag vet att han är borta och aldrig mer kommer komma tillbaka. Jag tänker på alla minnen från honom och inser hur mycket jag älskar farfar. Sist vi var hos farmor satt Amanda vid farfars piano och klinkade. Då fick jag en klump i halsen.. Jag hörde i mitt huvud hur farfar satt vid pianot och spelade. Jag nästan såg honom sitta där. Och det gör så ont att han är borta. Men samtidigt så är jag så glad att jag fick ha honom i mitt liv så pass länge som jag ändå fick. Nu är det dags att torka tårarna och fortsätta med den här dagen.
Åh, jag käner precis samma sak. Jag saknar min farmor så att det gör ont. Är så ledsen att hon, som älskade barn över allt annat, aldrig fick träffa Ellen. Hon blev så otroligt glad när hon fick reda på att jag var gravid igen, och inte ens en månad senare dog hon. Kändes så underligt att stå där och ta farväl i kyrkan av farmor, med ett liv i magen...
Hoppas att din farmor har rätt, att de redan varit och hälsat på våra små!
Kramar till dig!!!
